»Lämna bort henne och skaffa en ny!«

Osentimentalt och med humor skildrar Siw Eriksson sin uppväxt i Dalarna och den mödosamma vägen till att bli vuxen. Om skoltiden på Eugeniahemmet där hon saknade sin mammas kärlek, om tiden på ålderdomshemmet för att det inte fanns något annat ställe för henne att bo på. Om utbildningen på folkhögskolan där hon hittade kamrater för livet och 60-talet då hon fick tampas med Avesta kommun för att få en egen bostad. Trettio år senare, 1994, kom LSS, Lagen om stöd och service till funktionshindrade, då hon som 55-åring äntligen kunde börja leva ett relativt självständigt liv.

Siws ger inte upp, med envishet kräver hon samma möjligheter som andra. Boken är samtidigt en berättelse som speglar handikapphistorien under 1900-talet.