Det finns en stark föreställning om att struliga killar till ensamstående mammor behöver manliga förebilder. Men på vilken sätt ska sönerna kompenseras för den frånvarande fadern och hur påverkar socialarbetarnas egna föreställningar om kön, kärnfamilj och heterosexualitet besluten om insatser?

Författarna till den här boken menar att det krävs ett utvecklat genusperspektiv i det sociala arbetet och att verksamheten hela tiden måste uppdateras och sättas i relation till hur samhället förändras.

Boken är en del av projektet Betydelsen av manliga förebilder - om socialtjänstens insatser för ensamstående mödrar med söner vid Institutionen för socialt arbete vid universitetet i Göteborg.